Har inte mått helt hundra som ni vet. Har inte hunnit med att sitta här vid datorn och skriva heller. Jag har verkligen fokuserat på att må bättre och det har jag gjort. Mått bättre alltså! Jag har en del saker kvar att ta tag i men jag ser framåt. I vissa stunder blir det panikkänslor men jag jobbar på det. Har tränat lite och det har gått bra. Jag promenerar till jobbet varje dag och det är jag nöjd med. Har gått hos naprapaten ett par gånger och han har hittat en massa låsningar och jag har blivit bättre men jag är inte helt bra än! Jag skrev i tidigare blogg och var väldigt ärlig om min  vikt och det har gått ner lite sen sist!

Det är på snudd att det pekar precis under hundra strecket och det känns super bra! har alltså sedan augusti förra året gått ner 10 kilo! det är jag verkligen nöhd över. Och det kommer att gå ner mer! Det är jag helt övertygad om! Har lagt om kosten totalt. Är superrädd för att få följdsjukdomar av min övervikt! Har blivit en riktig tjatkärring hemma. Jag kommenterar allt som barnen äter helt plötsligt men det har också effekt. Min minsting har nu börjat äta keso på mackan istället för smör. Det är jag mycket glad över. Tänk att jag med mitt beteende har påverkat barnen negativt. Jag vill ju aldrig att de ska hamna i samma situation som jag!

Nyligen hemkommen från ett cirkelpass som jag lett och fått chansen att röra på mig lite. Nu ska jag sätta mig ner och bara varva ner och ta det lugnt! Något som jag haft så svårt med på sistone!

Ha det gott alla!

Ja nu har jag varit hos naprapaten och han var verkligen bra! Han hittade två kotor som inte var på rätt plats och dessa korrigerade han och han utförde en del ritualer. På måndag ska jag tillbaka för en omgång till. Det känns bra! I torsdags började jag jobba igen och jag gick till jobbet. Halva promenaden var en pina då hjärtat slog som den ville och jag spände mig och det blev inte bättre. Sen slappnade jag av och det gick bättre. När jag väl kom till jobbet fick jag beskedet att min kollega gått bort i tisdags. Det blev en chock för oss alla på jobbet. Hela dagen var jobbig med panikkänsla och oro. Idag har det gått mycket bättre. Det kom lite när jag satt i soffan hemma men annars har det varit relativt lugnt idag. Jag hoppas jag börjar släppa det här lite. Det är ett otroligt jobb att inte tänka på det hela tiden men jag gör mitt bästa och kämpar för jag vill inte äta lugnande mediciner!

På torsdag ska jag köra igång gympa terminen. Det känns lite jobbigt för jag har inte gjort ett dugg på passen. Men det brukar alltid ordna sig! Och det ska det göra den här gången också!

Nu är klockan mycket och en jobbande kvinna behöver sova så natti natt alla!

Kvällen bestod av småätande! Jag blir så arg på mig själv! Min make kör taxi inatt och det är inte så roligt för då drabbas jag av mina begär av allt möjligt. Det är bara att kämpa vidare! Ska alldeles strax gå och lägga mig för jag är trött! Men imorgon blir en bättre dag än den här! Det ska gå vägen den här gången! Jag är motiverad ! Jag måste eller behöver bevisa för mig själv att jag kan ta kontrollen över mitt sötsug!!!

It is time to take control! Jag som är ett sånt kontrollfreak!!! Jag kanske borde släppa kontrollen totalt istället och då kanske livet ändrar sig totalt!

God natt!

Jag har idag ätit frukost som bestod av två mackor. En knäcke med ost och en limpmacka med finsk korv. Inte det bästa men ändå mindre än vad jag brukar stoppa i mig. Sedan åkte hela familjen till badhuset och jag tog tag i att våga träna. det blev en halvtimma på cykeln! Det var lite jobbigt när hjärtat började öka i slag. Det känns lite som panikkänsla och det var bara att övertala mig själv att jag är ok och att bara ta det lugnt! Efter ett tag gick känslan över men tankarna fanns kvar ändå! Även känlsan när jag började bli varm liknar panikångestvärmen så det var återigen bara att övertala mig själv att ta det lugnt det är ingent fel på mig! det gick till slut väldigt bra tt cykla dessa 30 minuter. Familjen var och badade och nu var det min tur! Det var verkligen härligt at kunna njuta av att bada. Visst var det lite kallt ibland men så skönt. Jag hade innan bestämt mig för att inte basta för jag var lite nervös över just värmekänslan men när det väl var dags att duscha och sedan åka hem kom suget och jag bastade och det var underbart! När vi kom hem var jag så hungrig. Vi åt pasta med sallad som bestod av romansallad, tomat, gurka och fetaost. till det fick man välja fläskfilé i gräddsås eller tonfisk! Jag var duktig och valde tonfisk! Tyvärr hade barnen också köpt godis så några bitar godis blev det också! Sedan har jag druckit en massa vatten. Jag tycker dagens intag är bra jämfört med hur jag ätit tidigare. Har minskat på socker och smör. Det känns bra och har minskat på portionerna! Det är väl den största förändringen för tillfället. Jag är ju precis i startgroparna så jag får lära in nya beteenden varje dag! Träningen är ju för mig inget problem. Däremot måste jag balansera kosten!

Imorgon ska jag ringa naprapaten och jag hoppas verkligen att jag får tid så snart som möjligt. Han har hjälp många människor! Jag kommer att berätta mer om karl så fort jag har egen erfarenhet!

I'll be back!

Vilken skräckupplevelse jag gått igenom dagen före nyårsafton till nyårsafton! Jag har ju haft lite problem med oregelbunden hjärtrytm och det har skrämt mig och jag har varit hos doktorn ett antal gånger för att kolla upp det.  D har sagt at det är normalt att ha extraskag osv. Och att det int eär farligt. Men att säga det till en som har panikångest gör ju inte saken bättre för man känner ju vad man känner i den stuationen. 30 dec var det dags igen. då hade jag tre tilgfaäälen av dessa rytmstörningar på kort tid och blev naturligtvis otroligt rädd. Så jag bad maken att ta mig til akuten. Där tog de ekg och berättade att det är normalt med tanke på min levaxindos som varit lite för hög och detta gör att kroppen går lite på högvarv kan man väl kalla det. det som jag också fick förklarat för mig var att den höga dosen gör att jag lättare regerar mot adrenalin vilken ökas när jag blir rädd då hjärtat slår lite annorlunda. Och det blir inte bättre av panikkänslan som uppkommer! En ond cirkel alltså! Jag var på väg att bli hemskickad men lärkaren ville dubbelkolla med sin överläkare. Denne tyckte att det i ekgt fanns en störning som kunde uppkomma om man har propp i lungan. Jag blev livrädd och skulle nu ta ett prov som skulle visa om det skulle kunna vara så. Provet togs och jag väntade. Svaret kom och var så jobbigt att höra. Ett gränsvärde som visade att det eventuellt var en propp i lungan. Gissa om jag blev ännu mer rädd. Nu skulle jag få ligga inne på lasarettet till dagen efter för att göra en skiktröntgen. Då skulle man med säkerhet få veta hur det låg till. Hur skulle jag kunna sova en natt och känna den panikkänslan hela tiden. Jag klarade det dock relativt bra. Dagen efter var det dags för röntgen.  Det var också en obehaglig upplevelse men det gick ganska bra ändå! Skakig skulle jag nu få vänta på reslutatet. Två och en halv timma senare kom det! Ingen propp och de hittade inget annat fel heller! Tårar av lättnad rann ner för mina kinder! Det var alltså historien som ligger bakom mitt belut att nu skriva allt utan at hymla. Jag vet att det finns några som vet vem jag är och so be it. Jag får nu vara ärlig för min egen skull!

Jag är en kvinna som är 1.65 lång och väger 102 kilo. Jag har relativt god hälsa men ändå krävs något för att jag ska må riktigt bra. Jag behöver gå ned i vikt för att må ännu bättre. Samtidigt måste jag ta tag i min panikångest. Att jag har ont i musklerna kring hjärtat gör inte saken bättre. Jag har i alla fall beslutat mig för att kontakta en naprapat för att få hjälp med mina problem. Han är en slags trollkarl enligt de som träffat honom. Jag hoppas verkligen att han kan hjälpa mig!

Nu är det Robinson och det ska jag se men den här historien har bara börjat!

Tack för att ni orkade läsa mitt inlägg!