Jag fattar inte vad tiden går fort! Jag började nyligen mitt vikariat som lärare och det är nu bara två månader kvar! Hur blir det sen? Ingen vet! Jag vet att de vill ha mig kvar men det är ju som min tolvåring säger "lågkonjuktur". Jag hoppas verkligen att jag får stanna men man vet ju aldrig! Annars känns det som jag bara väntar på att något ska hända! Kanske är det karln min som nu ska välja vilket jobb han ska ha! Det som han har nu som är en bit härifrån och på natten eller ett som ligger där vi bor och på dagtid! Jag vet vilket jag vill! Men det är inte jag som ska jobba meddet så det måste vara hans beslut! Jag vägrar att vara orsaken till att han inte trivs på jobbet!

Resan till Rom börjar närma sig! Trevligt! Nu är det ju bara tråkigt att den svenska kronan inte är så stark mot euron! Kommer bli en förlustresa men jag kommer få ha lite tid för mig själv! Det kan aldrig vara en förlust!

Näe tiden den rusar iväg och jag har annat som måste göras!

Bye!