Känns som jag blivit överkörd av en lastbil! Vilken chock! Sitter på bussen på väg hem från universtietet. Telefonene ringer. Det är min medskribent. Hon har fått ett samtal av ordförande för vår uppsats. Han säger att vi inte kommer bli godkända. Vår uppsats har sådana briser att han inte kan godkänna den! Snacka om att jag blev mållös. Jag trodde hon skämta med mig! Förstår ni att jag och medskribenten under hela kursens gång fått beröm för vårt arbete och var helt säkra på att det skulle vara en lätt ventilering imorgon och sedan får ett sådant besked dagen innan man ska gå upp med uppsatsen! Senast idag sa vår handledare att det kommer gå lätt som en plätt! Fan heller! Vi blir inte ens godkända! En himla massa omarbeten ska tydligen till! Jag fattar ingenting. En säger det är välskrivet och den andra sågar oss totalt! Vi tycker att vår uppsats är bra och är stolta över den men nu blir jag helt golvad!!! Jag fattar som sagt ingenting! Helt sjukt!

Vår handladare ver om detta och han blev chockad han med och förbannad! Han står på vår sida och han kommer stödja oss. Det känns så bra men är så ledsen just nu. Imorgon ska man gå på ventileringen och låtsas om att allt är bra så opponenterna får göra sitt jobb. Vi ska verkligen se till att ordföranden får tydligt tala om vad som är fel och vad han anser fattas. Vi ska ge han svar på tal!

Jag är som ni kanske märker urförbannad! Hur kan en säga att det är bra och andra se det som så stora briser att vi blir underkända??????

Vi kommer ställa till ett himla liv angående detta. Skräpuppsatser blir godkända men inte vi!!!

Det blir ingen nattsömn för mig inatt i alla fall!